tja tja bloggen!

Ojdå. Jag har visst inte bloggat på ett tag. E jag världens sämsta eller what? Jaja, denna veckan har gått superfort. Jag har jobbat och chillat, och shoppat alldeles för mycket kläder! Men det är jag värd :)

Idag har jag varit på stan och lunchat med Malin, och fick med mig fyra par trosor, en bh, ett par skor och en kavaj hem. LOOKIN' GOOD! Tänkte packa min kappsäck och fara hem till mamma å pappa ikväll. Jobbar i stallet hela dagen imorgon, för att tagga utgång på kvällen!! Så taggad, kommer bli grymt! Angelica kommer hem från Turkiet imorgon också, kul att gå ut med en niggah :) Men just det, jag bor ju i Sverige så jag har också blivit sjukt brun!! hehe

Nej det var inget roligt skämt.. Något som däremot inte är ett skämt är Robyns nya skiva. STEKHET. Fan va bra hon är alltså! Jag vill vara som Robyn :) Så den går på repeat på min Spotify nu alltså!

Nehe, nu ska jag försöka styra upp det här hemmet. Sen blir det fredagsmys :)

puss alla godingar

OMG!

Just nu känner jag mig som världens tröttaste människa. Det här med power-nap är inte riktigt min grej för jag sover sällan i 20 min. Efter 20 min är jag vanligtvis halvt medvetslös och då blir det lätt att man sover ca 1-2 h till. Vilket jag har gjort nu... Jag skulle kunna beskriva känslan som att ha blivit överkörd av en bil, sen har bilen backat över en igen, fram och tillbaka, flera gånger. Nej jag överdriver givetvis, men på det stora hela så känns det som så. Har dock druckit cola och ätit tre brownies så jag borde snart vara på banan igen!

För om en timma har jag mitt sista pass för denna helgen! Och jag veeet, att när jag väl kommer dit så går tiden jättefort. Det är bara nu innan som det känns lite B. Måste bara få berätta att jag har gått i en sommarhage idag och hämtat hästar. Det var spindlar ÖVERALLT! Dom hoppade runt som galningar och jag fick helt enkelt undvika att drabbas av panik. Det kan lätt få konsekvenser när man håller två hästar samtidigt... Det kallar jag terapi mina vänner, det kallar jag terapi!


Jorå, colan verkar. Gruset i ögonen börjar saaaakta försvinna!
Hörs då :)
Puss

tja tja!

Det är lördag... Och jag jobbar! Eller jag jobbar inte exakt nu, men jag ska tillbaka till jobbet senare :) Jag bestämde mig för att ta mig i kragen och jobba hela helgen, men jag har redan ont i ryggen. Fast det är någonting som jag inte tänker säga högt till mamma för då kommer hon predika för mig i minst 27 min. Något jag inte alls känner för idag!

Egentligen har det inte hänt så mycket alls under de sista dagarna. Har bara tagit det lugnt :) Näe, fyyyy! Här orkar ja inte sitta!


Nu drar ja, tjarrå

kärlek är för dom

Det är svårt att veta hur man ska handla, när man inte ens själv vet hur man vill ha det. Att vara så säker på viljan att få tillbaka det man levde i förut, det handlar nog inte om kärlek, det handlar bara om lathet. Det handlar om en trygghet, att ha en axel att luta sig mot när man själv behöver det. Det handlar om att man själv är för lat för att orka ta sig ur det, helt ensam.

När man saknar någon glömmer man på något sätt allt negativt. Det enda man kan tänka på är allt bra som var, alla bra stunder. Det är väl de minnena man vill ha kvar, så hjärnan rensar bort allt tråkigt automatiskt. Och desto mer man saknar en person, desto bättre blir det man en gång hade. Man ser bara livet, när man svävade runt på rosa moln.

Hur kommer det sig? För det är ju inte hela sanningen. Sanningen är den, att de rosa molnen visade sig så pass sällan att det till slut blev olidligt. När man själv försvinner på vägen, i ett desperat försök på att vara någon annan. Någon annan man aldrig skulle kunna bli. Allt för att försöka passa in och för att få det att fungera.

Det är sådana tankar man lätt glömmer när man saknar någon eller något. En person är någon men en trygghet är något. Ibland är det svårt att skilja det åt. Vad är det egentligen man saknar?

Efter att i flera veckor ha svävat runt i ovisshet om vad som egentligen hände, fösöker man få kontakt och svar på de frågetecken som fortfarande finns kvar. Det är då man möter sanningen igen. Det är då man möter det man en gång flydde ifrån. Och det är då man själv förstår varför man tog de beslut man tog.


Nu är jag redo, redo att börja om. Därför vänder jag mig bort från det gamla, och ser fram emot ett nytt och ett eget liv!